Hmm...

Det här verkar vara min "jag skriver när jag är låg-blogg" just nu.

Var iväg och shoppade med Ann igår. Jättekul! Hittade två klänningar som jag köpte, kände mig rätt fin när jag provade i provrummet och planen är ju att gå ner lite grann och tänkte att klänningarna kommer sitta bra ändå. Kommer hem och visar Per mina klänningar och han tycker de är fina. Pratar lite med Issa i telefon och hon vill så klart se bilder på mina nya klänningar. Sagt och gjort, jag skuttar i klänningarna och Per får fota. När jag får se bilderna så dör jag lite grann... Fy sjutton så jag ser ut... Det glada och roliga i att jag äntligen tagit mig iväg och köpt klänning och inte kikat på prislappen (är rätt snål när jag ska köpa kläder till mig) det bara rann av. Blev jätteledsen och kom inte tillbaka i bra humör på hela kvällen.

Fortsätter väl med mitt skit och pannkaka...
Har inte kommit upp ur gropen än...

Annica

Deppig...

Svårt att komma igång med träningen. Äter inte direkt nyttigt. Vad händer då? Jo siffrorna på vågen blir högre och högre. Måtten på måttbandet blir större och större. 

Jag vet ju vad som krävs av mig för att jag ska gå ner. Massa träning och stenhård koll på vad jag äter med inga som helst utsvävningar. 

Idag när jag vägde mig var vikten så hög så jag dog lite. Jag fattar inte hur jag kan lyckas göra så här mot mig själv. Igen. Förra åter vid sommartid vägde jag helt ok, det var en vikt där jag var bekväm och även fast jag hade lite mage var jag rätt nöjd. Och nu... Ja, jag till och med grät en skvätt för att jag mår inte bra när jag är så här stor. Varför kämpade jag inte för att behålla mina 58 kg förra året?! Nu är det väldigt lång väg att gå för att komma tillbaka dit. 

Skit och pannkaka!!! Gräver en grop och återkommer när det känns bättre. 

Annica